fsturedahl

Kategori: Tankar

Usch..



Trött på att känna mig fet, trött på att känna mig ful. Hatar min kropp mest av allt nu..

Sköt ditt så sköter jag mitt!



Trött på hur människor ska lägga sig i allt jag gör eller vad jag säger. Snälla sköt du ditt egna liv så lever jag mitt. Jag gör exakt vad jag vill, när jag vill och har du problem med det så snacka inte en jävla massa skit bakom min rygg.

Det som har hänt det har hänt, varför dra upp det hela tiden? -_-

Vänskap



Den senaste tiden har jag märkt vilka som är mina äkta vänner. De som alltid finns där, när man behöver dem som mest. Jag har alltid varit en person som har svårt att lita på människor, tack vare att man har berättat en massa saker för en, som sen hugger en i ryggen. Det finns dem som alltid lovat att "finnas där när man behöver dem" fast som sen inte alls gör det.
De senaste åren har jag tappat hur många vänner som helst, man säger att man alltid ska hålla ihop. Det stämmer inte, vissa växer man ifrån, vissa tappar man bara kontakten helt med. Vilket är jätte synd, det kommer dagar då jag saknar vissa så jävla mycket. Alla minnen man har tillsammans. Jag saknar speciellt dem man vuxit upp med, som man umgicks mycket med förr och som man gjorde tills man var runt 15. Dem som man upplevde den första fyllan, eller som man tog den första cigaretten med. Dem personerna som alltid var med och som alltid fanns där för en. När man börjat gymnasiet så träffar man på en massa nya människor och kanske tappar kontakten med de gamla vännerna.

Jag har haft vänner som jag inte ångrar att jag lärde känna eller den tid man hade tillsammans med dem! Sen finns det tyvärr några människor som man önskat att man aldrig träffade, men jag antar att man lär sig av sina misstag.

 

...

Alla falska jävla människor som säger att dom kan
hålla löften för att sedan sätta alla ord i brand
hugga knivar i ryggen på varenda jävla vän
snacka skit om någon annan sätta vänskaper i kläm

Personligen så har jag vetenskap
att människor inte beter sig bra
en ärlig blick är bara en fasad
tusen ord men det blir inget av
sanningen sugs ut som ett dränage
förtroendet fräter och det skapar läckage
transparenta ord slår tillbaks en dag
för du kan reparera speglar men finns sprickor kvar.






Never give up


Känns ganska tungt nu men jag ska kämpa ett tag..

Blir inte så mycket uppdatering idag. Känner mig bara nere och är ledsen. Är bara hemma en snabbis för att hämta träningskläderna och snart ska jag gå hem till Rosa igen. Har ingen lust att sitta själv och bara känna mig nere..

Misstag

Vi alla människor har nån gång i livet gjort misstag. Något som vi sen ångrar väldigt mycket, men vi lär oss av det.
Jag vet inte hur många misstag jag själv har gjort sen jag var 14 år gammal. Det har varit en del, även har jag gjort om några misstag, men jag har lärt mig, jag har vuxit upp, jag tror inte jag hade varit den människan jag är idag om jag inte hade fått göra misstagen jag gjort. Ingen är perfekt, vi alla gör en massa fel.
Men en sak som jag inte tycker är roligt, det är alla andra som vet om ens misstag och som måste dra upp det hela tiden.
Jag vet själv vad jag har gjort för fel och jag behöver inte ha någon annan som drar upp det hela tden. Jag har lärt mig min läxa, jag har kvar det jag har gjort i mitt huvud. Även vill jag försöka att släppa det och gå vidare. Varför måste då någon dra upp det exakt hela tiden? Det räcker med att jag själv får upp dessa misstag jag gjort och att jag känner ångest över det. Jag vill inte att någon annan ska rabbla upp allting så att jag bara mår dåligt av det.
Jag tycker att alla ska tänka på innan de säger något om en annan persons misstag, tänk på att h*n kanske mår dåligt över det än och behöver ingen person som påminner om misstagen man gjort.

Jag själv är en person som tänker alldeles för mycket. Oftast blir det att jag tänker för mycket när jag ska sova, då kan det vara att jag tänker på något litet, men sen har jag börjat tänka på allt. Då får jag svårt och sova och känner bara en sån ångest. Sen kan jag vakna upp dagen efter och känna att jag mår lite bättre. Då vill jag inte att det kommer någon person och drar upp en massa saker jag har gjort. För det räcker med att jag tänker på det om nätterna och har svårt att sova.

Det alla borde tänka på är att ingen är perfekt. Fokusera bara på dig själv istället.

Skriver av mig..

Det värsta jag vet är när jag har humörsvängningar. Tycker det är så jäkla svårt att kontrollera mitt humör. Var ledsen och väldigt nere i morse, sen blev jag förbannad över en sak, sen blev jag glad och taggad som fan på allt. Men nu känns det som om allting börjar om igen.
Vet inte om det har blivit värre nu när jag har p-stav eller om det alltid har varit såhär.. Men det finns iallafall inget jobbigare och jag tycker synd om de som finns i min närhet och som måste stå ut med mig när jag är sån här haha..
Försöker att hitta något sätt som gör det lättare att kontrollera när allt detta börjar hända.

Sen har jag börjat tröttna på allt igen.. Typ att jag fortfarande bor hemma, tro mig är jätte tacksam över att jag kan det. Men nu när alla ens vänner börjar flytta hemifrån eller ihop med sina partners, så känns det bara som om jag är den enda som bor hemma. Jag vill också flytta hemifrån och börja köpa en massa inredning. Men med tanke på att jag pluggar så har jag tyvärr inte råd. Jag har sparade pengar, men skulle aldrig vilja lägga dem på hyra. Utan det vill jag ha till resor, inredning eller vad som helst.
Det känns bara som att ingenting nytt har hänt med mitt liv sen jag tog studenten, medan alla andra tar stora kliv in i "vuxen världen". 

Aja, vi alla har dagar som känns bara för jävliga. Jag hoppas bara att resten av veckan går snabbt och att jag håller humöret uppe! 

Tatueringar


Alla mina 7, på fredag är det 3 år sen jag gjorde min första.. Shit vad tiden går!

Sen jag var runt 13 år gammal, började jag att tycka att tatueringar är jäkligt snyggt. 13 år och jag längtade efter tills jag skulle fylla 18 så att jag äntligen kunde tatuera mig. Beställde en tid och fick samma dag som jag fyllde år. Min första tatuering ville jag göra en för familjen, hittade en bild på en som såg nästan ut som jag ville ha det. Min tatuerare (som gjort alla utom svalan och drömfångaren) förstod exakt hur jag ville ha den. Blev väldigt nöjd och började redan att planera min andra. För när man väl har börjat med att tatuera sig så är det svårt att sluta. Jag har lagt ner mycket pengar på detta, men ångrar inte en enda krona. Jag är super nöjd med varenda en.

Alla mina tatueringar, är jag riktigt stolt över. Alla betyder något speciellt för mig. Jag är så trött på alla människor som säger till mig "du kommer ångra dig i framtiden, när du är gammal". Det är väl ändå mitt egna problem ifall jag nu kommer ångra mig? Kan säga såhär, jag kommer ALDRIG ångra nån tatuering jag gör. Jag känner mig mycket snyggare med bläck på kroppen! Förstår inte varför det ska vara sån stor grej med att folk har tatueringar. Tycker att det blir mer och mer vanligare. Sen att folk dömer en efter att man har tatueringar, bara för att man inte ser ut som precis alla andra så betyder det inte att man är "kriminell" eller "tuffing". 

Jag är en tjej kramgo som ÄLSKAR tatueringar. Ifall folk hatar det, ja men då får dom göra det. Tycker bara att det finns bättre saker att bry sig om än att klaga på att man har tatueringar! 

 

 

Hur kommer man över någon?

Jag minns det som om de var igår.
10 januari 2015, den dagen som mitt hjärta blev krossat.
Den natten, som jag grät och skrek.. 
Jag hade aldrig varit med om något liknande innan. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Efter 2 månader av mycket gråt och jobbiga nätter, så började det kännas ganska okej.
Men självklart så hörs vi av igen och börjar träffas.
Vilken jävla idiot jag var som gick med på det. Jag hade ju inte släppt dig än, att du hörde av dig kändes så jävla underbart. 
Men ännu en gång så blev jag sårad. Man kan säga att jag lekte med elden.. 
Och såhär fortsattes de, vi hördes av ibland och efter varje gång blev det fel. 
Jag var så jävla svag och så fort vi började prata så struntade jag i allt alla sa och vad jag själv sagt. 
Är förvånad över att jag orkade med så jävla mycket skit, är förbannad över att du har kunnat göra såhär mot mig. Även fast du vet att jag har känslor för dig. 
Du säger att du vill jag ska må bra, men du vet själv att jag bara kommer må bra om du slutar kontakta mig helt och hållet. 

Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för mig själv och andra.
Att jag har kommit över dig, att jag mår bra och att jag hatar dig. 
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om dig på bloggen, bara för att jag behöver skriva av mig. 
Det har gått så jävla lång tid och jag har fortfarande inte kommit över dig.
Hur kommer man över någon man älskar?
Hur kan man hålla sig ifrån att skriva med honom?
Det är så svårt. Jag borde blocka honom, men det tar emot hela tiden när jag försöker.
Att han berättar att han fortfarande har känslor för mig gör inte saken bättre...
Om det ens är sanning.

Jag saknar honom, jag saknar alla nätter vi spenderade tillsammans. Alla våra mysiga söndagar. 
Jag vet att jag aldrig kommer komma över dig helt. 
Men jag vill bara hålla mig borta från dig, så att jag äntligen kan gå vidare, som du.
Jag vill bli mig själv igen och för att bli det så måste jag tyvärr blocka dig överallt. 
Glöm aldrig bort, jag skulle göra vad som helst för dig. 
Men nu är det försent.

Helt plötsligt är du tillbaks på ruta ett, det går snabbt det e inte svårt de e lätt

Jag som trodde att jag klarade mig ensam så bra
Men sist jag såg dig så satt känslorna kvar. 

I am done with broken hearts

Att ha blivit sårad så jävla mycket att man inte vet vart man ska ta vägen.
Jag vill aldrig mer att det ska hända.
Jag vill inte ligga varje natt och gråta mig till sömns.
Jag hade det redan svårt för att bli kär, men nu är det ännu svårare.
Vågar inte släppa in nån ny i mitt liv igen.
För har den rädslan om att bli sårad eller utnyttjad.
Alla säger "du kommer hitta nån prins snart"
Visst kanske det, men jag hade min prins och han sårade mig.
Och när man inte ens vill släppa in nån i ens liv igen, så är det lite svårt.
Ska inte ljuga, jag saknar närheten. Men, jag klarar mig.
Jag behöver inte kärlek för att vara lycklig.
Sen, så kanske det kommer en prins nån dag.
Som jag vågar släppa in i mitt liv, som tar mig för den jag är.
Men för tillfället, har jag allt jag behöver. Min familj och mina vänner.

De senaste månaderna så har jag gråtit över att jag saknat honom.
Den personen som jag var lycklig med och som jag var mig själv med.
När han lämnade mig, så tog han halva mig med sig.
När jag fick reda på att han har en annan,
så kändes det som att den andra delen i mig gick sönder.
Jag är glad för honom, det är jag verkligen.
Jag önskar bara han kunde förstå, hur ont det gör.
Hur jävla mycket jag saknar honom eller hur mycket han betyder för mig.
Och hur mycket han alltid kommer att betyda för mig, vad som än händer.

Jag har blivit starkare.
Och jag kan börja blicka framåt.
Tiden läker alla sår.

Behöver en förändring..

Vill att något ska förändras. Känns som jag gjort exakt samma sak i flera månader.
Skulle vilja ändra min stil, ändra mitt rum eller flytta härifrån. Eller vad som.
Har tröttnat på hur allting ser ut nu för tiden.
Mest av allt så skulle jag vilja flytta till en annan stad.
Börja om med allting.
Vill få helt nya rutiner i livet.

Snälla spola tillbaka tiden


Två bilder från Kreta.

En sak som jag tänkt väldigt mycket nu några nätter när jag inte kunnat sova. Jag har förändrats utseendemässigt, på bara några månader.
Helt sjukt att ens ligga och tänka på det. Men jag trivs inte riktigt hur jag ser ut i ansikte och hur min kropp ser ut. Fattar inte hur jag kan ha förändrats så jäkla mycket egentligen. Har inte gjort något speciellt i sommar mer än att ha jobbat en hel del.
Har iallafall tagit tag i detta, börjat träna lite smått och även tänkt på vad jag stoppar i mig. Har börjat med LCHF, det skulle även hjälpa min hy sa läkaren.
Att sluta med potatis, pasta, ris och bröd är inte alls svårt. Det jag tycker är jobbigast är godis haha! Speciellt när folk runt omkring mig äter.
Fast har bestämt mig att jag ska vara väldigt hård med detta! Vill må bra i kroppen men även ha bra självförtroende.
Kanske blir lite godis nån gång då och då, men inte alls mycket.

I always think of you before falling asleep

Snälla, få slut på smärtan.

Hela sommaren, har jag stängt in mina känslor.
Jag kände att jag inte orkade eller hade tid att må dåligt.
Jag kämpade på, med ett fejkat leende på läpparna.
Fick alla att tro att allting var hur bra som helst.
När jag i själva verket kände en stor ångest inom mig.
Det går inte att gå sån, för tillslut kommer allt på en gång.
& självklart så gjorde det de..
Hela min kropp sa ifrån och jag grät för minsta lilla.
Jag skämdes över att jag visade mig så svag.

Vet inte vart ångesten kom ifrån.
Jag mådde ändå helt okej i juni, men sen kom ångesten bara.
Dagen efter jag hade brytit ihop, så hörde du av dig.
Ärligt talat så blev jag väldigt glad.
Att få höra dig kalla mig för Fille igen.
Det gav mig hopp, iallafall för stunden.
Jag är glad över att du äntligen är lycklig igen.
Även om jag saknar dig så jävla mycket.
Så vet jag att du har din stora kärlek vid din sida.

Jag har fortfarande ångest.
Jag är fortfarande ledsen.
Men att ha fått skriva av sig.
Så känner jag att det släppte lite.
Allting kommer bli bra tillslut.